onsdag 20 december 2017

SOS Finnskogen

Vi vill förhindra en industriell exploatering av den kulturellt mycket viktiga naturen i norra Värmland.


Mangslidberget, höjd 585 m. 
Här vill en stor, tysk, internationellt verkande, koncern placera 34 vindkraftverk som är 250 m höga. Skogsägaren Bergvik vill skapa ett gigantiskt industriområde här bland vattenkällor, tjäderspel, örnar och hjortronmyrar. 


Kulturen. I närområdet finns väl bevarade, flera hundra år gamla timmerhus, några med rökstugor vars uppvärmningssystem är så effektiva att de är svåra att överträffa, även i jämförelse med moderna metoder. Detta är bara en del av det säregna arvet efter skogsfinnarna. Norra Värmlands finnskogskultur är något av det mest genuint intressanta och historiskt värdefulla vi har här i mellansverige, men det krävs att naturen är intakt, frisk och levande. 

Turismen ökar stadigt och många stressade människor dras till denna rogivande miljö med ändlösa skogar, stilla tjärnar och vida vyer. Att turisterna skulle bli färre och fastighetspriserna sjunka om vi fick vindmaskiner med oljud och starka signalljus dygnet runt är det ingen mäklare som betvivlar. Turismen skulle bromsas och avfolkningen öka. Maskinjättarna skulle synas många mil, vilket skulle få mycket negativa konsekvenser för de viktiga turistanläggningarna, som ex. Mattila, Anttila, Rikkenberget och även spahotellet Finnskogstoppen i Norge. 

Neurologiska störningar. Vindkraftverk skapar lågfrekventa ljud/tryckvågor, som förstärks av kuperad terräng. De sprids över stora avstånd och ger sömnrubbningar, huvudvärk, ”åksjuka” och koncentrationssvårigheter. Nära en vindsnurra skapas en skugga, dvs ett rytmiskt blinkande, en potentiell triggerfaktor för migrän och epilepsi. 

Vid stark vind kan vindsnurran bli överhettad och börja brinna så att flammande vrakdelar kastas omkring som facklor. Vid torka blir det då skogsbrand. Vad kostar det att släcka den med helikopter? Är det ens möjligt? 

Vid ett haveri sprids stora mängder giftiga oljor och kemikalier i den omgivande terrängen så att både mark och vatten blir förgiftade. 

På vintern bildas på rotorbladen en tjock isbeläggning, som kan lossna och slungas iväg många hundra meter. Vem vill promenera, åka skidor eller fiska och jaga på en sådan plats? Jo, örnarna. De kommer fortfarande att jaga här tills de träffas av jättevingarna och faller ner mot marken för att dö. Det är vanligt i USA. 

Skrotning. En vindsnurra har en livslängd på drygt 20 år och vad innebär det? Tusentals ton betong, armeringsjärn, rotorblad tillverkade av giftiga plaster, tusentals liter med miljöskadliga oljor, kilometervis med kablar, kraftledningsgator och vägar, servicecentraler och en hel del annat som inte hör naturen till. Vem ansvarar för detta gigantiska återställande? Kommunen, markägaren eller bolaget (som kan ha gått i konkurs eller bytt ägare)? Är det ens möjligt att få den skogen frisk igen? 

Motion och jakt. Om ett vindpark byggs på en bergstopp så kan där bli skyltar med ”Tillträde Förbjudet” och ”Jakt förbjuden”


Burning windmill
Det händer då och då att en snurra börjar brinna.


Texten är först skriven av Lovisa von Nordenskjöld 
och sedan redigerad av Viveca Lammers,
men kan fortfarande komma att ändras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar