Sidor

onsdag 6 december 2017

Att bo i skogen

Kan människor och djur bo ihop med jättelika vindsnurror eller är det ett nytt industriellt fiasko som är under uppsegling, ett bland alla andra påhitt som långsamt men säkert tar död på allt levande på jorden?


Många elöverkänsliga måste fly från tättbebyggda områden och dra sig undan till torp och stugor i skogarna, som än så länge kan vara ganska så ödsliga. Men inte bara de, utan även andra, som vill vara nära naturen, skaffar sig bostäder ”i skogen”. Plus att många från Tyskland, Danmark och Holland söker sig hit. De tycks förstå värdet av våra skogar på ett sätt som den inhemska befolkningen kanske inte riktigt gör. 
Visserligen störs lugnet av skogsmaskiner som sågar ner träden och exporterar dem, men maskinerna är ju inte alltid kvar på samma ställe, vilket däremot de nya maskinerna är, de som nu ska sättas upp på och fler av våra ödsligt belägna, skogsbeklädda berg: vindsnurrorna.


Politikerna i Torsby har redan, enligt vindkraftsbolaget wpd, visat sig vara positivt inställda till att sätta en lång rad med vindsnurror på ett berg i Torsby kommun, närmare bestämt på Mangslidberget i det som kallas finnskogarna. Men det är bara början: det finns kartor med fler områden, som planeras bli vindkraftparker. 
De personer, som vill bo i skogen, en bit bort från det vanliga tekniska bruset, kommer snart inte att ha någonstans att ta vägen. Den ”mystiska sjukdom” som tycks drabba så gott som alla, som bor nära vindkraftverk, verkar likna elöverkänslighet samtidigt som den också verkar vara värre eftersom alla tycks må dåligt av att bo i närheten av dessa snurror.


Det är enorma kolosser som ska sättas upp på bergen och de inte bara dödar fåglar, de är också skrotfärdiga efter ung. 15 år och ska plockas ner igen. Om det blåser mycket så kan de gå varma och bromsarna kan bli överhettade så att snurrorna börjar brinna. På YouTube finns många filmer om brinnande snurror och gråtande människor, som blir sjuka av att vara i sina hem.


En kille sade att om vi har att välja mellan kolkraft/atomkraft så är väl snurrorna bättre. Jo, men måste vi det? Är det sant eller är det bara propaganda av storföretag, som inte kan tänka sig att vara annat än världsledande och jättelika.


Man kan utvinna energi ur alger och dessa kan man odla precis var som helst och man kan mata dem med Co2 och avloppsvatten för att sedan göra olja av dem. I USA finns det redan en del bensinstationer där man säljer bensin (eller vad det heter) som är gjord av odlade alger.
Problemet kan vara att med produktion av algbränsle så kan man inte dominera världsmarknaden och bli så väldigt jättestor. Alger går att odla var som helst av vem som helst och den produktionen skulle passa bättre att skötas av små lokala företag, utspridda överallt. 


Vindbolagen hävdar att med dessa vindsnurror ”kan vi ge energi till tusentals hushåll”, men är det verkligen sant att den energin ska gå till våra hushåll (som lika gärna skulle kunna drivas med solpaneler, alger och vanlig vedeldning( om inte träden exporterades). Är det kanske så att vindenergin egentligen ska gå till export till tung industri i Tyskland? Det är ett tyskt bolag som nu vill bygga vindsnurror i Torsby (och på andra ställen).
Allt sådant bör vi diskutera allmänt innan de får sätta upp sina vindsnurror – vad beträffar politikerna i Torsby så är inte heller de ordentligt insatta i alla sådana energifrågor. De vet egentligen inte tillräckligt mycket för att kunna fatta bra beslut. De borde inte bara informera sig själva – de borde också inbjuda representanter för olika åsikter till offentliga diskussioner så att hela befolkningen och speciellt alla som bor i skogen eller har turistanläggningar på bergen kunde få insyn i hur energifrågor kan lösas och främst: vad all denna energi egentligen ska gå till! 


Snart kan man inte ens bo i skogen i Sverige! Vindsnurrorna alstrar en slags lågfrekventa ljud som tydligen stör nervsystemet hos dem som bor nära och ”nära” när det gäller jättelika grejer kan vara ett ganska så stort avstånd.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar